Kulturhistorievandringen
Skylt 1
Välkommen till Hertonäs koloniträdgård!
Skyltarna på kulturhistorievandringen i Hertonäs koloniträdgård berättar om områdets historia, byggnaderna, de ursprungliga trädgårdsplanerna, samt om vardagsliv och festligheter hos stugägare genom årtiondena.
En modern koloniträdgård
Under 1900-talets fösta decennier växte Helsingfors snabbt och arbetarklassens levnadsförhållanden var dåliga. Det gav staden idén att anlägga koloniträdgårdar. Hertonäs koloniträdgård grundades 1934 på åkermarker som tillhörde Brändö gård.
Hertonäs koloniträdgård var på flera sätt mer modern än Helsingfors första koloniträdgårdar i Brunakärr, Gumtäkt och Vallgård. Genast i starten drogs det elektricitet till området, vilket de andra trädgårdarna ännu inte hade. Området fick också en dricksvattenbrunn, en allmän telefon, postutdelning och en båtbrygga. Bevattningsvatten pumpades från Bastuviken till ett filtertorn där det avsaltades och sedan leddes vidare till tomterna. Dessutom öppnades en butik vid parkeringsplatsen.
Under årens lopp har den ”hopplösa åkern” förvandlats till en lummig park. Trädgården skyddades i detaljplanen 2007. Området är en nationellt betydelsefull byggd kulturmiljö som måste utvecklas på ett sätt som bevarar dess värde och särdrag.
Skylt 2
På besök
Dricka eftermiddagskaffe, fira sommarfest eller att bara strosa omkring längs med stigarna – det finns alltid en god anledning att besöka koloniträdgården.
Under koloniträdgårdens första årtionden var den ett mycket populärt utflyktsmål. De som var barn i koloniträdgården på 1940- och 1950-talen minns att det alltid var någon på besök, släktingar och bekanta. Vissa stannade länge. Trots att stugorna är små fanns det plats för alla.
Koloniträdgården är ett allmänt rekreationsområde där vem som helst kan njuta av de vackra planteringarna och lugnet på stigarna. In på gårdarna får man emellertid bara gå om man är inbjuden.
Skylt 3
Modellstugor
De ursprungliga stugorna var 13–18 kvadratmeter och hade en öppen veranda. Stugorna var större än i de äldre koloniträdgårdarna.
Alla stugor skulle följa typritningar godkända av staden för att säkerställa att området såg enhetligt ut och att stugorna var av god kvalitet och i harmoni med sin omgivning. Fasaderna fick inte vara för brokiga eller utsmyckade.
De första stugorna i Hertonäs koloniträdgård fick vara högst 24 kvadratmeter inklusive den öppna verandan. Stugorna hade plats för två våningssängar, en kokvrå samt skåp- och förrådsutrymmen, som var större än i de äldre kolonistugorna.
Enligt dagens typritningar får stugan och förrådet tillsammans vara högst 35 kvadratmeter. Förutom stugan får man även bygga en lekstuga, ett växthus eller en grillplats på tomten.
Skylt 4
Elisabeths läror (och egna)
Många av de ursprungliga trädgårdsodlarna beställde en plan för sin tomt av stadens trädgårdsrådgivare Elisabeth Koch.
Från första början har odlarnas trädgårdsplaner styrts av stadens detaljplan och av hyresavtalet som kräver att tomterna hålls odlade och snygga. Tanken var att trädgårdarna skulle vara enhetliga och estetiskt tilltalande.
Trädgårdsrådgivare Elisabeth Koch delade in trädgården i tre områden: en köksträdgård, en bär- och fruktträdgård och en prydnadsträdgård. Framför stugan fanns en uteplats för avkoppling och umgänge.
Kochs planer syns fortfarande i området. Till exempel den raka stigen från porten till stugan med blomrabatter på var sida var typisk för Koch. Även om Koch utarbetade detaljerade planer för tomterna ansåg hon samtidigt att en trädgård aldrig är färdig utan att planeringen är en ständig källa till glädje och nöje.
Skylt 5
Sommarkompisar
Klubbar, körer och onsdagsdans – bland annat så har trädgårdens barn och ungdomar roat sig genom åren.
I början fanns det mängder av barn, och familjerna bodde i sina stugor hela sommaren. Om föräldrarna arbetade såg äldre syskon eller grannar efter de mindre barnen. Förutom på sina egna gårdar har barnen alltid trivts på de gemensamma stigarna och gräsmattorna. De har funnits badstränder på olika ställen genom åren, idag ligger den närmaste badstranden på Stenudden. Det fanns många populära klubbar särskilt under 1940–1960-talet. I klubbarna spelade man teater, sparkade fotboll, sysslade med handarbete, dansade balett och mycket annat.
Till koloniträdgårdens äldsta traditioner hör barnens olympiska spel. Fortfarande samlar barnens löptävling en stor skara löpare och hejaklackar på gungplan. Till de olympiska grenarna har det under tidernas lopp också hört bland annat spjutkastning, stövelkastning och ringkastning, stående längdhopp och kulstötning.
Skylt 6
Minnesvärda platser
I och omkring koloniträdgården har det funnits flera viktiga byggnader och platser, av vilka vissa försvunnit under årens lopp. Men till all lycka står några fortfarande kvar.
Sommar-Elanto
Handelsboden Sommar-Elanto låg där det idag är parkeringsplats. Den tjänade trädgårdsmästarna i nästan 50 år, från 1934 till 1982. Butiken sålde allt från mjölk och korv till godis. Byggnaden brann ner 2001.
Telefonkiosken och brunnen
Ett tecken på Hertonäs modernitet var telefonkiosken som placerades på gungplanen redan 1934. Nyheter utbyttes också vid brunnen bredvid telefonkiosken. Vattenledningar ersatte brunnen 1948 och telefonkiosken togs bort 1998.
Gamla vattentornet
Vattentornet vid trädgårdens norra kant byggdes 1934. Vatten pumpades från havet till tornet, avsaltades och leddes sedan till tomterna. På 2000-talet fungerade vattentornet i några år som koloniträdgårdens bibliotek.
Rian
Rian som blickar ut över Hertonäs koloniträdgård byggdes i mitten av 1750-talet som en tobakslada för Brändö gård. Rian är en av Helsingfors äldsta bevarade trähus och skyddat av stadsmuseet.
När Hertonäs koloniträdgård grundades 1934 lät staden koloniträdgårdsföreningen använda rian som mötes- och festlokal. Sedan 2023 ägs rian av Hertonäs koloniträdgårdsförening, som restaurerar den med pietet. Arbetet utförs nästa helt med frivilliga krafter.
Kristikka
Det ståtliga trähuset vid trädgårdens huvudentré var tidigare känt som Kristikka, efter Helsingfors kristna arbetarförening som ägde huset. Under kriget användes byggnaden som sjukhus och efter kriget som barnträdgård. Byggnaden tillhör idag föreningen Oranssi ry.
Gamla polisstationen
Hertonäs polisstation låg länge granne med koloniträdgården. Byggnaden, som låg mellan nuvarande Skepparvikskroken och Österleden, revs i samband med Österledens utvidgning på 1960-talet. På 1750-talet låg Brändö gårds huvudbyggnad på samma plats.
Skepparviksstranden
Skepparviksstranden användes flitigt som badstrand på 1930- och 1940-talet. Helsingforsborna hoppade i havet från bryggorna och de höga klipporna. På 1950-talet upphörde badandet då Paasivaara margarinfabrik släppte ut sitt avfallsfett direkt i havet. Nu finns det en småbåtshamn på platsen.
Sommarbastu
Koloniträdgårdens invånare byggde en bastu vid Skepparviksstranden 1940. Under bastuns glansdagar på 1940-talet besöktes den av upp till 19 000 bastubadare under en sommar, och bastun sysselsatte två badare, en kassör och en eldare. Det fanns också massör och en frisör som erbjöd sina tjänster. Bastun brann ner på midsommaren 1999.
Brändö gård
Brändö gård som ligger granne med koloniträdgården är en betydande historisk herrgårdsmiljö.
Gården grundades i mitten av 1500-talet. Huvudbyggnaden har legat på tre olika platser: vid koloniträdgårdens nordöstra kant nära Skeppasviksstranden, vid trädgårdens södra kant vid nuvarande metrolinjen och på sin nuvarande plats. Den rosa huvudbyggnaden som vi ser idag byggdes på 1810-talet.
Brändö gårds strand
Efter att vattnet vid Skepparviksstranden blev förorenat flyttade badgästerna till sandstranden vid Brändö gård där det fanns en liten badstuga från 1800-talet. Badstugan står fortfarande på sin gamla plats vid Rovholmssundets småbåtshamn.
Skylt 7
Bland kullarna
Hertonäs koloniträdgård ligger i en dal och längs med sluttningarna till de omgivande kullarna. En del av området är gammal havsbotten.
Höjdskillnaderna i koloniträdgården gör att tomterna högre upp och längre ner har olika mikroklimat och odlingsförhållanden. Också jordmånen varierar från lera till fin sand, vilket betyder att olika arter av växter, insekter och djur trivs i trädgårdarna. Detta ökar den biologiska mångfalden i området.
I norr gränsar koloniträdgården till ett naturskyddsområde.
Skylt 8
Tillsammans
Samarbete, talkoarbete och gemensamma fester har alltid varit en viktig del av koloniträdgårdslivet.
Hertonomerna, som Hertonäs trädgårdsodlare kallar sig själva, var flitiga från första början. Handarbetsklubben och krocketföreningen startades redan den första sommaren och potatisfesten ordnades den andra. Den tredje sommaren ordnades en utflykt till Kotkas koloniträdgård. Senare har man gjort trädgårdsresor ända till Holland.
Med talkoarbete har lokaler städats, gemensamma områden röjts, det har dragits el och allt möjligt har fixats. Efteråt dricker man kaffe tillsammans.
Glädje och energi sprids genom en mängd olika gemensamma aktiviteter, till exempel sopplunchen i rian under de senaste åren.
Skylt 9
Mat från den egna gården
Köksträdgården var viktig, särskilt under koloniträdgårdens första årtionden.
Både Elisabeth Koch och odlarna föredrog arter som kunde konserveras för vintern. Det skulle också finnas bärbuskar och fruktträd på tomterna.
Under kriget fick gräsmattorna ge vika för potatisland. När kött, kaffe och tobak ransonerades, odlade man alltmer baljväxter, cikoria och tobak. Fram till 1947 hade man undantagstillstånd för att föda upp grisar, får, kaniner och fjäderfä i trädgården. Trots att det egna behovet var stort, donerade koloniträdgårdarna också livsmedel till sjukhus och barnhem under kriget.
Idag varierar odlingarna från stora grönsaksland till små örtagårdar.
Skylt 10
Jag målar och målar med tjockt och med tunt…
Stugornas färg har styrts av byggnadsanvisningar, trender, smak och tillgången på färg.
Det gjordes aldrig någon generell färgplan för Hertonäs koloniträdgård och det finns ingen samlad information om stugornas färger. År 2021 lät föreningen utföra en färgundersökning där färglagren på 16 stugor undersöktes. Förutom de ljusa färger som var populära på 1930-talet, fann man också rödockra, gulockra och flera mörka nyanser. Under byggfasen användes mycket återvunnet virke, så de äldsta färgerna kan även ha sitt ursprung i andra byggnader. På basis av undersökningen togs det fram en färgkarta med 13 huvudfärger för kolonistugorna.
Stadens fastighetskontor föreslog också portmodeller för tomterna. Många trädgårdsmästare utformade ändå sina egna portar. En av de mest kända portarna i området är tulpanporten från 1940-talet vid stuga nummer 1.
Skylt 11
Pionernas prakt
I Elisabeth Kochs trädgårdsplaner ingick ofta imponerande pioner. Pionen är nu koloniträdgårdens signaturblomma.
På många stugors gårdar växer värdefulla gamla pioner. Det berättas att några gårdar fick sina pioner på 1930-talet från järnvägsstationen där det pågick byggnadsarbeten och pionerna räddades till koloniträdgårdarna.
Pioner kan grupperas till exempel efter färg, blomtyp eller blomningstid. De vanligaste pionerna i Hertonäs är kinesiska pioner och hybridpioner. De tidigaste pionerna blommar i början av juni, medan de sista blommar först i slutet av juli. De flesta pionerna blommar i alla fall i slutet av juni och början av juli, beroende på vädret.
Skylt 12
Från blå bussar till orange vagnar
När koloniträdgården byggdes låg den långt från Helsingfors stadskärna, i Helsinge landskommun.
I början gjordes resan till stugan med häst, cykel eller båt, eller med spårvagnen till Brändö och sedan vidare till fots. År 1937 ordnade staden en buss som gick några gånger om dagen mellan Sörnäs apotek och koloniträdgårdens port.
Sedan dess har resan från staden till koloniträdgården blivit snabbare flera gånger om. Grusvägen till Borgå breddades till Österleden på 1960-talet och metron började gå i juni 1982. Den senaste förbättringen är de snabba cykellederna österut. På grund Östra banans förlängning måste fem kolonistugor flyttas till andra ändan av Pionvägen år 2022.
Skylt 13
Under äppelträden
I den ursprungliga detaljplanen fanns det en stuga och ett fruktträd utmärkt på varje tomt. Numera är den vårliga äppelblomningen utan like!
Redan sommaren 1937 växte nästan 40 olika sorters äpplen i koloniträdgården. Den hårda vinterkylan och torkan 1940 var dock förödande för de unga äppelträden: 408 träd dog och endast 86 träd av sorterna Antonovka och Röd kanel överlevde. På många av träden vars toppar dog växte emellertid nya grenar ut längst ner på stammen. Därför förgrenar sig de gamla träden så lågt. År 1947 förstörde frosten alla plommonträd.
Till trädgårdens särdrag idag hör bland annat Nordens största päronträd och ett äppelträd som ympats med över 20 olika sorter.